Lyrics:

Han kom med mig
när jag drog bort den våren
som hen hund följde han mig
tätt i spåren
jag var glad åt hans sällskap
när jag sökte guldets land
men Kristina
guldet blev till sand

Vi slet ont, ja allt gott
fick vi försaka
ofta grät han och bad:
Ta mig tillbaka!
Men jag vägrade alltid
fast jag tvekade ibland
Åh, Kristina
guldet blev till sand

Han som var min kamrat
Han trodde mitt ord
fast jag redan då
såg att längs denna väg
fanns knappast det jag ville nå

Över prärien kom vi till en öken
Vi gick vilse
och började se spöken
Man hör vatten som porlar
när ens huvud står i brand
Åh, Kristina
guldet blev till sand

Jag som var hans kamrat
jag tog honom med
över land och hav
Ökenvinden har höljt ett täcke
över hans tysta grav

Ur en stinkade källa drack han vatten
och han blev sjuk och gick bort från mig den natten
När hans blick hade slocknat
då gled klockan ur hans hand
Åh, Kristina
guldet blev till sand
Åh, Kristina!
Guldet blev till sand...