Då andar visat mig en grenars väg Upp längs stammen av världars träd Såg människans födsel och rasers död En sång ur roten så här den löd: 'Vi är inte de första som gått Inte de sista som jorden sått Ur forntids dunkel lät trädets kväde Nu nådde den mig i all sin vrede'
Människobarn Se dig om i skuggors land Människobarn Sveket kan komma från broderns hand
Fåglar jag såg längs fornträdets kvistar Vassa näbbar, mina lemmar ristar De flockas, hopas, skräna Livsblod stammens fåror rena Roten törstig, mitt blod nu dricka Andars mun en sanning skicka: 'Vi är inte de första som gått Inte de sista som jorden sått Ur forntids dunkel lät trädets kväde Nu nådde den mig i all sin vrede'
Människobarn Se dig om i skuggors land Människobarn Sveket kan komma från broderns hand
Då andar visat mig en grenars väg Upp längs stammen av världars träd Såg människans födsel och rasers död En sång ur roten så här den löd: 'Vi är inte de första som gått Inte de sista som jorden sått Ur forntids dunkel lät trädets kväde Nu nådde den mig i all sin vrede I all sin vrede'