Ur jordens mörkaste vrån du krypa Gömd från allt som i ljuset vågat visa sig Glömd och dold du ligga och vänta På en stund då allt är förlorat
Då svek och ångest på ytan stiga Du kräla upp ur ditt smuts och hat En mask du är ur tidlös kyla En larv av mörker, i dess falska form
Nu timmen har kommit för att krypa fram Med iver du lukta på ditt offerlamm Lögnaren med sin utsträckta arm Bedragaren ur alltets tarm
Förtärande ande som spyr falska ord I en litani av ondska, hat och mord Dina dåd fördärvet hit nu bringar Som tänder vassa i otaliga ringar Glupskt du tuggat, gnagat, malt Ett avskum ur mörkret, blött och halt Förfärligt väsen med mänsklig skugga Med hunger ändlös du själar tugga
Nu timmen har kommit för dig att krypa fram Med iver du lukta på ditt offerlamm Lögnaren med sin utsträckta arm Bedragaren från alltets tarm
Nu sprider du din bittra säd Vandrar vidare i släkters led I avskred och vrede, din sort ju frodas För du blir tusen i en hatande hjärna Du ditt odjur från ondskans kärna